Det är den 6 mars 2020 och jag sitter och funderar på ett bra namn på mitt företag.

Syftet med verksamheten är att synliggöra det som skapar låsningar där lösningar önskas eller svar där frågor fortfarande är obesvarade. Oavsett om det gäller en person, verksamhet, plats eller egenskap. Samt hur man när svaren och lösningarna framträder använder dom på ett konstruktivt öppnande sätt.

Där det som öppnas upp inkluderar det som tidigare uteslöts. Helt enkelt hur gemenskap formas där uteslutning tidigare varit normen man följt.

Det var det här jag ville beskriva och letat efter sedan jag började arbeta med det här 2004.

Det sägs att läraren dyker upp när eleven är redo. Jag var redo att presentera det jag erbjuder med ett företagsnamn och jag ville att namnet skulle fånga det jag erbjuder med ett laserfokus.

Jag sitter och går allt djupare in i mig själv när orden teknologi och psykologi dyker upp i mitt medvetande. Jag leker runt med orden och ser mindnology. Mind-no-logy. Jag är någonting på spåret men ordet no känns fel. Jag kan inte har ordet inte med i mitt företagsnamn. Det går bort direkt.

Sen ser jag mindnowlogy. Det känns bättre men är ändå inte det jag söker. Mindnology, mindnowlogy, psychology och technology.

Orden snurrar runt i mitt medvetande. Det är bra men inte perfekt. Inte så som jag vill ha det. Sen dyker det upp, Mindknowlogy. Där är det. Där är namnet jag letat efter i 16 år. Det är rätt och bekräftelsen strömmar likt en elektrisk ström genom hela kroppen, äntligen.