Om mig

 

 

foro kent asp blå jpeg
                                               Mitt namn är Kent Asp.

 

Om mig

Jag levde ett vanligt liv med nära och kära, ett rikt liv fyllt med musik och många glädjestunder, en egen lägenhet och ett fast jobb. Det var så jag uppfattade mitt liv. Det var som alla andras liv fast med min egen tvist. Såhär såg det ut i 37 år. Det var så jag uppfattade det då. Eftersom jag ännu inte var medveten om att jag även levde samma liv från ett helt annat perspektiv. Där livet jag levde formats av den kunskap min omgivning lärt mig när jag växte upp. Det var en verklighet där jag aldrig kände mig tillräcklig och där jag alltid nervärderade mig själv när jag jämförde mig med alla andra. Det var så jag hade blivit lärd och det skapade en olustkänsla inom mig som aldrig försvann. Jag sökte bekräftelse i allt jag gjorde och sa därför det jag trodde andra ville höra. Allt detta gjorde jag för att bli sedd för den jag var utan att vara medveten om att det var den bekräftelsen jag sökte. Att jag var någon. Att jag dög som jag var. Att jag var tillräcklig och att jag var älskad. Allt detta sökte jag om och om igen långt upp i vuxen ålder.

Brytpunkten i mitt liv kom när jag var 37 år och stod där framför bokhyllan i Blids bokhandel i Falun. Jag hade blivit ledd till hyllan av en kraft vi alla har inom oss men som jag dittills inte kommit i speciellt mycket kontakt med. Nu stod jag där och tittade på boken min goda vän Sara hade berättat om sex till sju år tidigare. En bok hon sa att jag kanske skulle läsa i framtiden. En bok som heter ”samtal med gud” och är skriven av författaren Neal Donald Walsch. När Sara berättade om boken hade jag artigt tackat för hennes förslag samtidigt som jag inombords hade hånskrattat. Prata med gud, jo tjena, undrar hur många lösa skruvar hon har i huvudet. Synd på en så vacker kvinna. Henne kanske man skulle kunna utvecklat en relation med. Jag ställde ner min öl och tackade för mig när jag lämnade gänget på innestället Banken i min hemstad Falun. Långt senare skulle jag inse att jag hade ett och annat att lära om sympati och förståelse samt att vi alla är unika och lever vår egen sanning. Där ingens sanning är bättre än någon annans det är bara en annan sanning. Men där och då visste jag att jag alltid visste bäst och det var alla andra som behövde fixas till.

Nu stod jag där framför bokhyllan och tänkte tanken. Med mitt IQ på 145 som jag fick reda på när jag mönstrade till lumpen i Karlstad blir det här en barnlek. Jag ska ta upp boken, blunda och sedan slå upp en sida på slump och där med mitt högra pekfinger välja ett stycke. Sedan ska jag läsa det stycket och få bekräftat att det här med gud som jag aldrig begripit mig på ska få ett slut här och nu. Jag tänkte ytterligare någon minut och kom på den än mer finurliga lösningen. Jag ska bara läsa en mening, det var då jag visste att jag hade vunnit. Det finns ingen chans att gud kan besegra mig nu.

Sen tog jag boken i min hand, blundade, slog upp en sida och satt ner fingret på sidan. Sedan öppnade jag ögonen och läste jag texten som såg ut ungefär såhär. Det är ingen slump att du läser det här. Jag stelnade till i hela min kropp. Sen slog jag  igen boken och ställde tillbaka den i bokhyllan. Därefter vände jag mig hastigt om till höger och började halvspringa ett steg ut ur butiken innan en röst inom mig sa, stanna och gå lugnt annars kanske någon ser dig och vill veta varför du springer. Sedan gick jag tillbaka till mitt arbete. Det var den kortaste lunchen jag någonsin haft.

Dagen efter köpte jag boken och elva dagar senare hade jag läst ut trilogin. Jag var fångad av böckernas budskap och dörren till en verklighet jag dittills varit obekant med hade öppnats på glänt. Bokade handlade om hur livet kan se ut när man betraktar det från ett annat perspektiv. Ett perspektiv som inte skapar den separation jag dittills upplevt i mitt liv. Ett liv där kärlek alltid blandas med rädsla. Här visades istället en modell som helt tagit bort rädslan ur ekvationen. Det skulle ta 18 månader innan det jag läst föll på plats i mitt inre. Det var nu livet började på riktigt. Jag visste att det här var vägen jag skulle gå och nu skulle jag lära mig allt som gick att lära om detta.

Sakta omskapade jag den verklighet jag blivit lärd att använda mig av och ersatte den med en mer vidgad förståelse av vad verklighet är och därmed även har att erbjuda. Jag ifrågasatte allt jag blivit lärd och kunde över tid släppa mönster och beteenden jag blivit lärd som skapade separation inom mig. Istället ersatte jag dom med sanningar som skapade förening med mig själv såväl som med min omgivning utan att göra det på någon bekostnad.

Under resans gång började frågorna ta form. Frågorna som undrade varför denna kunskap inte var allmänt känd. Varför vi som människor skapar separation och förening istället för enbart förening med varandra? Frågorna fick mig att vilja veta mer. Frågorna fick mig att vilja ta reda på varför det var såhär och vad det går att göra för att skapa en varaktig förändring. En förändring där förening istället för förening kombinerat med separation är den verklighet vi hela tiden väljer att befinna oss i.

Det här är det jag har arbetat med sedan början av augusti 2003. Att det skulle dröja ända till september 2018 innan jag fick ner denna kunskap i text och på ett någorlunda begripligt sätt formulera dessa tankar och funderingar i ord, det var jag aningslös om 15 år tidigare. Och tack och lov för att jag då saknade den förståelsen. Idag är jag tacksam att jag gjorde valet att ändra mitt liv. En förändring som gett mig så mycket rikedom och glädje. Nu vet jag hur man skapar den här förändringen. Det är en kunskap jag nu väljer att dela med mig av till mina medmänniskor.

 

 

”Greatness is a potential residing within each human being.”

Kent Asp, 20180831