Den vetenskapliga förklaringen

Det handlar om två sanna sanningar. Där den ena sanningen är en person som är vetenskapligt utbildad och sätter all sin tillit till utbildningen man fått när personen argumenterar för vad som är rätt och fel. Den andra sanningen är en person som blivit metafysisk/andlig skolad och därmed använder sig av den basen när argumentationstekniken kring rätt och fel ska avhandlas.

Därför uppstår det emellanåt diskussioner av modell typ hetare art när bägge sidorna anser sig ha rätt vilket dom också har baserat på begreppsverkligheten dom baserar sina antaganden på. Där den ena utgår från Newtons fysik som grund och den andra använder sig av kvantfysiken och kanske även fysik där bortom som ännu inte går att observera och därför ej heller att definiera.

Den ständigt olösta delen har varit förmågan att på ett rationellt sätt förklara hur delheterna (dom olika fysiska perspektiven) bägge parterna använder sig av egentligen är sammanlänkat i en helhet (att fysik och kvantfysik samt de som eventuellt existerar där bortom är två lika verkliga pusselbitar). Vilket inneburit att det kan vara lätt att ta till känslor när bägge parterna velat påvisa att deras delhet är den sanning som representerar helheten. Vilket givetvis inte är sant eftersom delheten aldrig kan vara helheten. Den handlar om varför två sidor som argumenterar för sin respektive sanning aldrig hittar en gemensam plattform att kommunicera på.

Från att jag i början av augusti 2003 vid 37 års ålder själv blivit mer intresserad av möjligheten att det skulle kunna existera någonting mer än det jag blivit lärd i skolan intensifierade jag mina studier i november 2004. 2020 kunde jag på ett logiskt sätt förklarar hur två så vitt skilda perspektiv har sitt ursprung i en och samma källa. Såhär ser den förklaringen ut.

Begreppsvärlden man befinner sig i är det man kan använda sig av när man ska definierar det man kallar verklighet. Det är så vi har blivit lärda att formulera vad som är verkligt respektive vad som inte är det.

Tänk dig att du lyssnar på en radiokanal. För att lyssna på en annan radiokanal behöver du byta frekvens. Från ett vetenskapligt perspektiv behövs det en modell som det här fungerar inom där man i det här exemplet vetenskapligt kan förklara hur det är möjligt att lyssna på olika frekvensband.

För att vetenskap ska fungera behövs det ett ramverk att arbeta inom. Utan ramverket uteblir möjligheterna att skapa mätningar vilka behövs för att skapa ett repetitivt mätsystem som kan återskapa samma mätresultat oavsett hur många gånger mätningen utförs. En norm som måste uppfyllas för att det ska kunna passera nålsögat för vad som är vetenskapligt verifierbart eller inte.

Ramverket som vetenskapen använder sig av är fyrdimensionellt. Tre av dimensionerna är längd, bredd samt höjd vilket möjliggör för ett fysiskt universum. Den fjärde dimensionen är tid vilken möjliggör för förflyttning av fysisk massa i det tredimensionella rummet/universumet. Dom fyra dimensioner möjliggör vetenskapliga mätningar. Mätningar som endast fungerar när dom görs inom den fyrdimensionella modellen.

Det är när en diskussion som innefattar fler dimensioner än fyra som den fyrdimensionella modellen faller. Den faller eftersom den inte har vetenskapliga belägg annan än inom den 4D modellen. Det betyder att mätningarna inte kan utföras eftersom spelreglerna 4D fysik är beroende av enbart fungerar i en 4D begreppsvärld.

Därför faller tesen att man inifrån en fyrdimensionell modell vill ha bevis för ”sanningar” som existerar utanför den modellen men som den fyrdimensionella modellen aldrig kommer att kunna besvara eftersom den alltid kommer att vara bunden till en fyrdimensionell verklighetsförankring.

Det här är länken man har letat. Inom kvantfysiken existerar inte dimensionen tid. Inom kvantfysiken kan en partikel vara på två eller fler platser samtidigt. Newtons fysik och kvantfysiken talar olika dimensionsspråk. Dom använder sig av olika dimensionsperspektiv. Därför går det inte att med Newtons fysik förklara kvantfysiken eftersom tid måste existera för att Newtons fysik ska fungera. Dimensionsspråken är helt enkelt inte kompatibla med varandra.

En annan än mer grundläggande tes som också är modellen linjärt fyrdimensionell vetenskap baserad på Newtons fysik använder sig av är när ett experiment ska återupprepas gång på gång med uppvisandet av exakt samma resultat för att kunna valideras som trovärdigt i sitt informationsinnehåll. Utan detta bevis faller faller hela tesen. Man behöver få samma mätresultat gång på gång oavsett hur många gånger experimentet utförs för att det ska bli godkänt.

Tiden är den rörliga konstantet i allting som har med rörelse att göra i det fysiska fyrdimensionella universumet. Det som händer när man mäter någonting inom en fyrdimensionell modell är att tiden hela tiden återupprepas i experimentet. Därmed blir tiden den faktor som hela tiden förändras när experimentet som har ansetts vara fast i sin mätform omöjligt kan vara så eftersom tiden hela tiden justerat utefter experimentets tidsaxel. Detta är därför en omöjlighet. Det är en omöjlighet eftersom grundstrukturen experimentet designats kring har tid som en av dimensionerna experimentet behöver för att kunna utföras.

Detta bevisar att inget vetenskapligt experiment som säger sig vara vetenskapligt förankrat i bevismodellen den refererar till faktiskt är så. Istället är den allt annan än repeterbar eftersom varje ny mätning utförs i en helt ny tidsverklighet. Där en av dom fyra grundpelarna experimentet är beroende av för att ens fungera hela tiden justeras allt eftersom tiden fortlöper i experimentet.

Det existerar därför inga vetenskapligt validerbara experiment som är baserade på upprepad likhet. Alla dom bevis som existerar och som har tid som en av faktorerna är därför ett falsarium. Bevisen är osanna tack vare konstruktionens design. Modellen bevisningsmodellen använder sig av utgår från ett feltänk när den konstruerades. Vilket skulle bevisas.

Share and Enjoy !

0Shares
0 0 0